söndag 25 september 2011

+ vingklippt

Det var du och jag mot världen

Jag gav dig allt jag kunde, vände ut och in på mitt trötta hjärta.
Gav upp mitt liv för en pojke som ändrade sig.
Du la så söta lögner i min mun

 
Nu är jag vilse och världen är så frutkansvärt stor

 
Har du någonsin varit ensam i ett land där du inte förstår språket?
Har du någonsin varit ensam på havet och vågorna piskar dina kinder?
Har du någonsin varit så långt hemifrån att du inte hittar hem?
Har du någonsin varit så ensam att du börjat bli rädd för dig själv? 

Vet du ens hur sårbar man blir när man är vingklippt?


Det gör ont att stå på egna ben. Du var alltid den som höll mig uppe.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar