Detta är, utan några som helst diskutioner, den film som verkligen fått mig att må dåligt när eftertexterna började rulla. Detta är också den mest verkliga, gripande, vackra och kärleksfulla film jag sett. Den får en att tro på kärlek, och sedan direkt tvivla när man får se hur ont en skiljsmässa gör. Och hela filmen sitter men nästan helt oförstående och försöker fatta, hur allt det där vackra och underbara, alla skratt och kyssar kunde bli som det blev. Kallt och nästan äckligt. Alla borde se den, trots att den verkligen inte är för drömmaren och det evige optimisten.
Denna film gör mig geniunt ledsen, ofta i flera dagar efter jag sett den, men trots det älskar jag den och ska se den ikväll igen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar