Vägen hem är alltid längre för jag tänker på dig.
Jag tror du gör mig blind, och jag snubblar fram.
Att inte veta vad som kunde varit, utan bara allt som är.
Gör väll lite ont.
Det äter mig levande att jag är så svag utan dig.
Kan inte längre se dig framför mig, du är utom räckhåll.
Jag dör här borta!
Kom tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar