onsdag 22 juni 2011

+ Giselle, en midsommarnattsdröm







Vi vill väll alla flyga, sväva som något diffust men ändå så slående vackert och självklart. Och vem vill inte leva i andras minnen? Hur skulle jag kunna stå här på jorden om jag inte var skör som en tunn glasskapelse, mjölvitt hår som månljus och en del av musiken runt omkring mig?
En låt till Elise spelas och fyller mina andetag när jag kliver in i spegelsalen. En sekund, dova mörka färger innan musiken får rummet att bli ljusare och större.  Ett rum utan fönster och klockor men fullt av levande musik.
Det vackra med pianon är att de har svarta och vita tangenter, men visst låter det som miljoner färger när man stänger ögonen och bara lyssnar, dansar?
Jag försöker förklara för vaktmästaren, han går därifrån. Jag dansar igen, innerst inne är jag nog en fjäder. Det vore väll vackert, från en fiskmås antagligen. De säger att jag tjatar så som en.
Vad heter du? Frågar kvinnan med stram knut, beniga händer och plommonmörka läppar.
Tösen, jag rycker på axlarna och suger tyst på en av mina vita flätor.
Hon har inte tid med trams, säger hon skarpt men jag försäkrar henne att det är mitt enda och riktiga (smek)namn.
Och vad vill Tösen då? Med förakt och en äcklad ryckning i överläppen. Ja, vad vill jag?
Dansa, såklart. Madame, dansa.
Nu dansar jag, på riktigt och inte bara i mitt flickrum. Mamma frågar oroligt hur det går, hon förstår inte riktigt det här med att genom smärta kommer skönhet.
Men det gör det verkligen.
För visst gör det ont av skorna, och visst gör det ont att bli så förskräckligt vig, och ja, det gör ont att hålla sig skör och tunn. Vissa pris är helt enkelt värda att betala.
Tösen, du är då långt ifrån perfekt. Sa Madame en dag. Du saknar linjer och teknik.
Jag försöker inte ens förklara. Att dans är perfektion till den graden att själen och känslor tar över.
Tösen, vill du verkligen dansa?
Jag har lärt mig att le när smärtan vill ta över, att jag aldrig är bra nog, att jag ser stark ut men trots allt är jag svag, så skör, och smal är aldrig tunn nog.
Perfektion.
Ja, Madame. Jag vill dansa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar