torsdag 16 juni 2011

+ syster yster

Älskade syster, släck alla ljusen. Jag får gåshund när jag tänker, jag klarar mig inte utan dig.
Du tar min hand och du vet att jag skriker och ber om att du inte ska lura mig igen. Jag kramar om dina fingrar och känner din värme din hud hur blod pumpar runt och hur du har en ring runt fingret och att du hållit en annan i handen nyligen.
Jag vet att jag inte är den enda. Men du ber mig att inte luras av det folk säger, och du har rätt. Folk pratar så mycket och de vill bara förstöra (för oss)
När jag kommer hem är det mörkt i min lägenhet och jag går på samma golv som jag en gång älskat dig på. Samma golv som fick mig att spy när jag inte var vacker nog, golv som bara fötter dansat över och möbler som håller mig uppe när jag vinglar för att falla.
Det känns som om vi aldrig bott här du och jag, aldrig varit det jag vet vi fortfarande kunde vara.
Och du tog min hand och jag bad dig att tala sanning. Du får så blanka ögon när du ljuger.
Min syster säger att du bara är ute efter en sak. Att sparka mig i leran, blod på dina skor från min mun.
Men hon såg dig aldrig när du älskade mig. Ingen fick se dig då. Jag borde visat upp dig för nu känns det som en hallucination.
Fanns du verkligen när du smekte min rygg och viskade allt jag ville höra?
Jag släcker ljusen för att se bättre.
Men syster du har alltid funnits för mig. Skrattat och gråtit strax bakom mig och hållit min hand när vi åkte pulka ner för Himmlabacken.
Du är stark som jag men med all den styrka mitt hjärta inte fick.
Hade du känt hans fingrar om din handrygg hade du också tvivlat. Önskat att allt var som förr. För vi älskade och en gång fanns det ingen annan än Jag. 
Den andra kvinnan. Hon fanns även i min historia trots att jag var den enda flickan. Jag var ung och hon var vacker med ögon från ett djur och handleder ljusa som snö.
Jag var för ung du borde vetat att jag var ömtålig.
Så när du håller min hand och dina ögon är så blanka att jag ser mitt egna svullna ansikte vet jag att hjärnan kan vara starkast av alla men hjärtat är så svagt att det går i bitar.
Din berörning s om värmt alla andra flickor i den här staden får ger mig gåshud i munnen och jag ger med mig.
Älskade syster jag klarar mig inte utan dig.
Men han säger att han älskar mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar